08.39

FAN. Jag har försovit mig. Inte bra, inte bra alls. Det här är en av anledningarna att jag återigen gjort en liten flytt (fast bara på halvtid, jag är kvar här med), alltid på språng. Öppna paketet!

14.18

Bonjour!
Bara för att vara lite jävlig (jag känner mig jävlig idag) så tänkte jag skriva hela inlägget på franska men jag har insett att google translate är helt jävla värdelöst. Well well. Igår var det utgång för hela slanten! Min vän Isabel och hennes kompis var på besök här i Stockholm över helgen så vi satt oss på Snaps och körde lite catch up. Det är ju inte direkt ofta vi ses, ändring på det! Tanken var att vi skulle gå vidare men blev kvar då det regnade satan i gatan men det var inte fy skam det inte. Lite gratissprit är ju aldrig fel liksom.Idag mår man dock som man förtjänar men det kan det vara värt!


Översatt till franska:

Bonjour mes amis!
Juste pour être une merde bits (je me sens comme aujourd'hui merde) alors j'ai pensé à écrire la totalité des messages en français. Google Translate, la chose qui est. Hier, c'était la fin de la Penny entier! Mon amie Isabelle et son amie ont été en visite ici, à Stockholm pour le week end, nous nous sommes fixés sur les snaps et a mené une capture peu-up. Ce n'est pas souvent que nous avons vu directement, changez! L'idée était que nous allions de l'avant, mais a été laissé quand il pleuvait Satan dans la rue, mais il n'était pas trop mal là-bas. Un esprit libre ne se trompe jamais peu aussi. Aujourd'hui, cependant, le sentiment qu'ils méritent, mais il vaudra mai!

Översatt tillbaka till svenska:

Hello my friends! Bara för att vara lite skit (jag känner mig som skit i dag) så jag tänkte att skriva alla meddelanden på franska. Google Translate är sak. Igår var det sista hela Penny! Min vän Isabelle och hennes kompis var på besök här i Stockholm i helgen, vi sätter hakar på och gjort en liten catch-up. Det är inte ofta som vi har sett direkt, change! Tanken var att vi skulle gå framåt, men blev kvar när det regnade Satan i gatan, men det var inte så illa därborta. En fri anda är aldrig fel för lite. Men i dag känner de förtjänar, men det vore maj!

13.05

HUR bra var inte Coldplay? Sick, sick, sick. Vi tänkte att vi skulle ha köat men vi sket i det och gick och hällde i oss öl och tequila istället, U2 kön fyllde våran kökvot för i år. Det sjuka är att vi ställer oss i en lååång kö 40 minuter efter insläpp men lyckas ändå hamna sjukt långt fram efter lite knuffande. Att vi lite senare hamnade i bråk med typ 10 töntiga äckel och höll på att bli mördade är en annan femma. Det slutade iallafall med att vi tröttnade på 30 gradig värme på en plats där alla av någon, för oss, helt främmande anledning hatade oss så vi gick lite längre bak. Och det var så sjukt bra. Och jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Nu har jag varit ute och sprungit och det gick faktiskt förvånadsvärt bra för att inte ha tränat någonting på hela sommaren. Att dra ner på rökningen kanske inte var så dumt ändå. Saknar träningsrutinen rätt mycket alltså, det är så skönt när den väl sitter där så nu skall den tas tillbaka! Camp Jennifer fram till Thailand, jag vill förtjäna långa stränder och en månad av stört slappande.

11.53

Morning. Vaknade här hemma hos Frida, tanken var att jag skulle ut igår men jag tror vi behövde varandra litegrann så jag sket i det. Idag ska vi fixa och trixa med lite saker innan vi ska på Coldplay ikväll. COLDPLAY, det kommer bli så grymt.

16.46

Försov mig imorse, såklart. Vaknade av att Janina ringde mig (som by the way är gullig och ställer upp som klippmodell) och sa att jag skulle mött henne för en timme sen. Som tur är känner den där kvinnan mig och hade inte åkt hemifrån än. Det var bara att lokalisera jeansen pronto och blada hemåt snabbt som fan för att hämta saxarna. Väl i skolan klippte jag till henne lite grann, färgade bort farsans gråa hår och hittade till min lycka 200 kronor i min plånbok som han hade smugit dit. Så ikväll är det klackarna på! Börjar med middag och drinkdrickande hemma hos Rosanna. Fast först ska jag diska och städa, jag och mamma har kommit att utöva någon slags powerfight här hemma vilket resulterat i att det ser ut som SKIT överallt. Jag måste vika mig, jag vill inte men jag måste. Jag kan inte leva såhär. Adios!

19.41

Okej, MYCKET bra dag. Var i skolan idag (egentligen börjar vi på måndag) och fixade lite saker för att fixa upp ett av alla IGn jag har och kom till plötslig, självklar klarhet. Jag kommer inte orka skolan ett år till som det är nu. Så jag gjorde mig ett besök hos min studiebabe Tony som lyckades trolla bort alla kurser jag inte vill läsa och trolla dit nya istället. Voila! Genast steg motivationen, JAG KAN KLARA DET HÄR!

Sedan dess har jag bara legat hemma i soffan. Jag har sådan fruktansvärd abstinens att jag inte ens orkar lyfta på huvudet. Ont överallt, törstig hela tiden, kan inte äta.. Tänk vad nikotin kan göra alltså. Men ni, tro inte för en sekund att det här är frivililligt, jag har bara så lite pengar att jag inte ens kan köpa cigg. Men det är bra, tänkte ändå sluta så fort mina planer är hundratrettiofem procent låsta.

Och så en liten, just to be safe, kryptisk avslutning:

Bollen är tillbaka hos mig.

00.01

Alltså varför känns ens livssituation tretusen gånger värre på natten än på dagen?

Även fast jag vet att det finns människor som går fyra mil om dagen bara för att hämta vatten och har det bra mycket sämre ställt än jag kan jag inte låta bli att känna att mina (jämfört med deras) små problem fortfarande är mina stora problem. Problem är alltid problem, stora eller små. Att nästan dagligen brottas med sig själv är ett stort problem för det är den enda man aldrig någonsin kommer att vinna över, hur hårt man än kämpar. With or without anyone, du kommer aldrig att vinna. Du kommer aldrig att vinna din egen hundra procentiga kärlek och du kommer aldrig att hitta någon annan som kan älska dig till hundra procent. Kärlek händer inte i den riktiga världen. Kalla mig för en bitter cyniker, det är förmodligen ren och skär sanning men jag känner mig så fruktansvärt fastkedjad av en fantasi som sex miljarder människor i den här världen delar. En fantasi om att gå ut och hitta en människa man ska dela resten av sitt liv med och älska gränslöst till döden sliter dem isär. Får vi inte bevisat gång på gång att det inte är så? Vem sa att det ska vara så? Men visst, hitta någon kiss-ass-kille eller tjej du tycker hemskt mycket om, gör det ni känner för men gå aldrig in med den naiva och idiotiska inställningen att ni kommer att vara för evigt. Ingenting varar för evigt, har vi inte alla fått det jävligt klart för oss?

12.07

Godmorgon! Ska ta en dusch och få på mig lite kläder innan jag sticker in till stan och möter Rosanna. Vi planerar great things men för att det ska bli genomförbart behöver tjejen ett jobb och det ska vi, så gott det går, fixa idag. Berättar mer om våran plan när den är 100% klar. Pyss!

Mr & Mrs Meyer

"Baby, you're the only light I ever saw".

Nej okej då, men nästan. Han alltså, det är han. Maybe someday, Baby. Fast nej. Kind of sad.



(Klicka på bilden för en av mina absoluta favorit låtar)

20.32

Grabb bestyr, jobbigt jobb och kvällar fyllda av iskallt rosé. Jag är en aning trött. Åt lite middag och delade en flaska vin samt tog en vända på Söder igår med min homegirl Rosanna. Stötte ihop med Sissel när det vankades hemgång och fick med henne hem till mig vilket gjorde att jag fick sällsynt sällskap vid frukostbordet imorse. Mucho trevligt. Idag åkte jag in till stan och tog några glas med Janina (som jag för övrigt inte träffat på 7 veckor..) på vårat stammishäng Creem till mycket rabatterade priser vilket även det var mucho trevligt. Det var kul att träffa grabbarna som jobbar där också, det var ett tag sedan sist. Snackade lite Thailand, fick en av dom att lova att ta med sitt trådlösa bredband till mig imorgon och hade bara riktigt trevligt. Träffade i vanlig ordning en del skumma människor också,bland annat en som artigt bad om lov att slå sig ner efter att ha observerat oss (och min dator som han tydligen hade likadan, wow...) i cirkus en kvart och en kärring som skrämde slag på oss genom att smyga sig på bakifrån och viskandes bad om att få låna tändaren. Nu ska jag äta mitt första mål mat idag. Måste bli bättre på det där alltså..

20.31

Hemkommen från jobb och drinkar på Fridays med Frida och har precis lagat och ätit mat. Är så överjävligt trött att jag skulle kunna självdö på stört men det är ju faktiskt lördag och jag vill faktiskt göra något. Fast jag orkar inte. Dilemma. Dessutom har jag ätit en helt störd mängd vitlök så jag vill ju inte riskera att förgifta alla med min andedräkt. Nej, en dusch och sen sängen kanske?

21.52

Nu är jag helt färdig. 10-19 på jobbet under Ung08 är fanimig ingen lek, speciellt inte efter endast 3-4 timmars sömn.. Galet mycket folk, sjukt irriterande folk och BARA i åldern 12-15. Inte okej.



Igår var jag ledig och fika hängde med Frida. På ren impuls fick jag för mig att jag ville klämma lite på en iPhone och gick in i en telefonbutik där det råkade jobba one piece of hotstuff. Han kikade lite i datorn på mitt abonemang och vi kunde konstatera att det var rätt omöjligt för mig att få till en iPhone utan att behöva punga ut med diverse dyrbara slantar. Hur som så kommer jag hem en timme senare och loggar in på facebook och hittar ett meddelande från den här söte färsäljaren. Jag svarar på det och omkring 20 sekunder senare plingar det till i min telefon. Efter lite snack kom vi fram till att ses på stan och ta några öl. Den här killen visade sig vara sjukt trevlig så vi blev kvar så pass att vi båda var lite på pickalurven och därefter köpte folköl och drog hem till honom och kollade UFC.



Hur sjukt charmigt var inte det där? Nog för att det hade kunnat gett honom sparken om det visat sig att jag var totalt ointresserad och bitch from hell men jag gillade det. En snubbe som bokstavligen är en male version of myself. Kan det bli bättre?

JAG DÖR.

Jag dör, jag dör, jag dör.

Vardagsbetraktelser.

Varför i hela friden har ALLA tanter mintgröna jackor? Trots att det är 26 grader varmt och en annan håller på att dö. Dom envisas verkligen med att ha dom där jackorna året om. Jag börjar tro att dom är mucho äldre verisioner av Sveriges alla 14-årngar, som tycker att det "nog blir bäst" att se precis likadana ut som alla andra. Då blir man ju inte utstött på ålderdomshemmet liksom..

11.19

Idag är det måndag och total tystnad från mig har rått dom senaste dagarna. Mitt skrivande får som vanligt lida av jobbhelvetet. Men idag är jag ledig och ska springa lite ärenden. Fast jag ska börja med att springa lite i spåret. Och ni, gissa vad som händer idag? JANINA KOMMER HEM. Efter nästan 5 hela veckor på Kos får man äntligen träffa tjejen igen. Woho!

14.50

Alltså, det här är helt sinnessjukt men jag tror att det spökar i min lägenhet. Igår natt ringde jag i panik till min kompis Oscar och bad honom hämta mig för att jag tyckte mig höra steg om och om igen utanför min sovrumsdörr och inatt gick duschen helt plötsligt igång och jag ringde med lika mycket panik till pappa. Min paranoia tar över mitt liv! Min sömn iallafall.

Jag hade massor av saker jag skulle göra idag men eftersom jag inte kunde sova förrän halv 4 drog jag ut på det ytterligare en dag och gjorde mindre vettiga saker. Mina grannar måste ju tro att jag är någon tvär ensam kattkvinna eller något som försöker fly tillvaron genom bokläsning. Två dagar i rad har jag suttit ute på balkongen och läst i min bok. I timmar. Måste sluta med det alltså innan någon får för sig något. Nu ska jag åka och jobba och om allt går som jag vill (vilket det brukar) så blir det en öl eller fem på söder efteråt.

ÄNTLIGEN

22.50

Ytterligare en sommardag har passerat hyfsat obemärkt. Min dag har, efter mina sabbade träningsplaner, uteslutande bestått av hysterisk kaffekonsumtion och "män som hatar kvinnor"-plöjande, undantaget en kort visit av Frida och Sanny nu på kvällskvisten.

Men alltså allvarligt nu, vilken jäkla bok! Jag har aldrig varit med om hjärtklappning och andningssvårigheter till en BOK. Jag är i nuläget helt desperat efter andra delen som jag vet for a fact ligger någonstans hemma i huset på Baletten men det känns en smula överambitiöst att åka över dit komunalt elva på kvällen. Men det tål definitivt att tänkas på.

12.35

Godmorgon. Jag har varit vaken ett tag och segat i soffan, hur skönt som helst. Hade planerat att jag skulle ut och gå en sväng men det tycks inte gå alltså. För det första har jag ett grymt stort, knöligt blåmärke på vaden som faktiskt gör ont när man går. Inte helt okej. För det andra har jag vridit fel mitt knä på något jäkla vänster så det kan jag knappt gå på från och till. Jävla skit alltså. Och inte kommer jag ihåg hur jag har fått något utav det, att det hände i Göteborg det vet vi men..ja. Ni har ju sett bilderna.

GÖTEBORG I MITT ALKOLISERADE HJÄRTA

Alltså vad ska jag säga, den här resan var precis lika spårad som Rättviks resan för några dagar sedan. Precis lika spårad som alla andra saker jag och Frida får för oss att göra. Och precis lika roliga. Jag har aldrig i mitt liv haft så kul som jag har haft den här veckan. Över alla förväntningar och det känns ju så jävla underbart bra.



Frida hunnybun började som alltid med att sova. Men den här gången kan jag faktiskt inte vara den som är den, efter två timmars sömn då vårat tåg gick 07.10 var det inte jätte svårt att somna. 5 timmars intercity gjorde att vi tog igen all den skönhetssömn vi missat. Började bra alltså!






Fast när vi hade sovit fem timmar och var utvilade och fina (?) var det inte så kul de sista 10 minutrarna. Ungefär så här glada var vi. Sura över att inte vara riktigt framme, glada över att vara så nära. Vi kunde inte hålla leéndet borta hur sura vi än försökte att se ut. Bokstäverna började likt resan till rättvik komma krypande.





Till SLUT var vi äntligen framme och kunde sätta våra lättade fötter på spårvagnen till Hotellet. Och hörde ni det, spårvagn. Inte taxi. Våra mammor skulle varit såååå stolta över oss.




Det var här genom det smutsiga spårvagnsfönstret vi fick se det vi snart skulle stå hoppande under. "Klon". Det X antal ton tunga beviset på att U2 faktiskt otroligt nog befann sig i samma stad som vi.

Väl framme på hotellet efter att ha släpat på våra 20 kilos väskor upp på spårvagnar, bussar, på sammanlagt 1 kilometer knöglig asfalt, uppför inte mindre än 4 trappor var lyckan var total. VI VAR HÄR. Vi var så jävla framme. Det vi möttes av gav oss dock 2, möjligen 3, hjärtattacker och en och annan hjärnblödning. Ett HELT ostädat rum med kvarglömda bikinisar på nattduksbordet och NOLL lakan eller handdukar. Menade dom verkligen att man skulle stå för sånt själv?! Ett panikartat samtal senare var problemet löst och vi röck handväskorna för att gå ut och äta medans den halvfete stamhövdingen städade vårt rum.

Inte till mycket nytta dock. Cirkus 2 timmar efter ankomst var kläd- och sko-katastrofen ett faktum. It was everywhere.

Men det är sånt man får ta tänkte vi och korkade, eller nej, slet upp våran rosé box och hällde upp i våra ny inskaffade muggar. Man tar definitivt vad man haver 45 mil hemifrån och efter ett par varsina 0,4 glas vin var vi fina i luven och gled ut på stan.

Vi hamnade på vad som skulle komma att kallas U2-baren och vad som skulle komma att bli vårat hak för helgen. En rätt sunkig bar på en tvärgata från Avenyn där vi klev in uppklädda och allt. Blickarna vi fick berättade att vi såg ut som one million dollar och jag kan faktiskt hålla med om det om man ska vara elak och jämföra med dessa jävla småstadskärringar. Höjdpunkten för kvällen var den förmodligen värsta och sämsta uppraggningen jag någonsin fått. Killen sitter där bordet mittemot och sjunger med intensiv blick med i refrängen till "With or without you" medans han suger in hela mig med blicken. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bemöta en sådan grej så jag svarade genom att.. Ja, mima without you tillbaka.

Kvällen slutade faktiskt tidigt, vi var hemma innan tolv vilket inte har hänt sen Jesus föddes. Men det betydde att vi var pigga och glada tjejer som vaknade och studsade upp för att möta boysen. Tanken var köande innan klockan 10 men det sket sig rätt rejält och halv två gick vi från resturanten där vi möttes upp.

Vi slog oss ned där på marken utanför ullevi och väntade och väntade och väntade.

Det började regna. Frida löste situationen genom att dra på sig en sopsäck.

Den regnfärgade stämningen var rätt låg innan vi insåg att vi lyckats ställa oss nästan längst fram i kön utan att veta om det.

Det var fortfarande rätt tungt att stå trots köplaceringen. Problemet löstes med öl-hävning utan dess like. Det fanns liksom inte så många andra alternativ till underhållning.

Man fick helt enkelt göra det bästa av det. Jag snodde Philips plånbok och hittade det här. Det här kortet är helt sinnesjukt roligt.

Vi blev trötta. Jag kom på mig själv med att stå och sova mot någon främmande karl bakom, som i sin tur höll sin flickvän i handen. Frida var inte långsam med kameran.

Efter att ha köat i 4 timmar var man rätt trött på situationen. Det enda man kunde göra nu var att vänta lite till. Och knäppa massa kort.

Men väl inne var det hur jävla underbart som helst. Känslan att kliva in på ett näst intill folktomt Ullevi var helt sjukt. Jag tror vi alla kippade lite efter luft.

Och när han kom in, sexigheten personifierad, geniet på ullevi, Bono him self, var 9 timmars väntan så jävla värt det. Lycka. Ingenting annat, bara ren lycka. Att få stå och skrika med armarna sträckta rakt upp i luften till några av sina absoluta favoritlåtar är nog det bästa som finns. Då är det inte mycket som pågår i hjärnan.

Tyvärr fick jag klara mig på mobilkameran så istället för att lägga upp 3000 mindre bra lägger jag upp en enda strålande bild. Ser ni hur nära vi stog?

Efter konserten åkte vi rakspåret hem och slocknade. Så trötta att vi inte orkade gå ut på alla efterfester, vilket iförsig inte är konstigt efter att ha stått upp konstant i nästan 12 timmar. Dagen efter kändes allting overkligt. Hade det verkligen hänt? Hade vi verkligen sett dom? Frida och Jag gick och käkade Sushi och sedan ut på en sju helvetes shoppingrunda. Ska vi ens börja prata om de ohumana summor vi omplacerade i våra garderober?

Vi Streetstyle fotade oss lite grann..

..innan det var dags att åka hem och göra sig iordning för kvällens bravader. Somnade till en sväng där gjorde vi också vilket gjorde att det blev helt stört bråttom efter att boysen ringt och ringt och ringt och ringt och frågat var vi befann oss.

Så bråttom att Frida kom, efter en rejäl close up på kameran, på att hon glömt målat underfransarna.

Vi åkte till deras Hotell som var belagt på en båtjävel. Vem tusan vill bo på en båt? Vi förade lite innan vi begav oss till våran sunkiga, älskade U2-bar.

Patrik vår vän.

Frida min fru.

Philip och Micke.

Inne på baren var stämningen på topp och alla var helt otroligt glada. Vi träffade så mycket sjukt folk och var så himla glada att converse var kvällens skoval.

Den här killen är känd som Loner. Han var helt själv där och skulle tvunget umgås med oss precis hela tiden. Inte ett ord sa han. Han bara log och stirrade.

Vi bar på stolar, vi stog upp i sofforna, vi stog på borden, vi vrålade ut texterna på U2s alla sånger, drack redlösa odrägliga mängder och inte en enda varning fick vi. Förutom Richard då, han fick fem. Vilket är helt otroligt.

- Det här är din femte chans, sa vakten. Sen åker du ut!

Det brukar ju vara så att man får kanske två, MAX. Men dom kunde ju inte kasta ut oss så var det bara. Man kastar inte ut dom som får hela stället att skaka, sjunga, skratta och dansa. En jävla tur för oss.

Vid det här laget var promillen, precis som i rättvik, alldelles för hög för vårat eget bästa men det gav alla fullständigt fan i. Halv 4 på morgonen stod jag i baren och vrålade till bartendern att ge mig två stycken 6or rom och cola. Det hade ju sannerligen INTE behövts.

Eller? När det började bli folktomt på baren runt 4 halv 5 rycket gick vi allihopa till McDonalds där jag, Micke och ett helt gäng som hakade på oss stod och vrålade With or without you med uppsträckta armar och bakåtslängda huvuden. Efter att ha intagit diverse livsnödvändiga, alkohol uppsugande medel var det rakspåret in i en taxi tillbaka till deras båt.

När jag vaknade av att Frida röck i mig och sa att vi skulle vara utcheckade om en timme och det slog mig att vi var på andra sidan stan utbröt panik. Den varade i ungefär 3 sekunder. Sen sov jag igen, Frida med. Tio minuter senare vaknar vi båda igen och paniken bröt återigen ut, den här gången med dubbel styrka. Den varade i ungefär 7 sekunder. Sen sov vi igen. När vi för tredje gången vaknade var det bara att kasta sig upp på golvet (eller i mitt fall rakt in i väggen) och börja leta efter kläderna som låg över hela hotellrummet. Efter att äntligen ha tagit sig ut genom dörren, ut från båten och in i en taxi var det man hade chans att känna efter hur läget var egentligen. Det var inte bra. Skitfull och skitbakis SAMTIDIGT är aldrig bra.

K.A.T.A.S.T.R.O.F.L.Ä.G.E

Hur ska vi överleva 5 timmar intercity, IGEN? Den här gången med sitt livs värsta hangover.

Vi tänkte lösa krisen med att beställa in en varsin stor. Det gick inte som planerat. It did'nt work.

Sekunden vi kom på tåget ropar dom ut i högtalarna att det "skett ett litet bokningsfel och att vi på SJ därför olyckligt måste meddela att några av er kommer få stå större delen av resan". Jodå, självklart gällde det oss då vi med tårarna i ögonen och knutna nävar insåg att det satt två jävlar på VÅRA stolar. Som tur var hade Frida kollat på fel biljett och vi kunde efter en liten sammandrabbning lättade slå oss ner på våra stolar och vänta på att tåget skulle åka. Nu fanns inga mer motgångar så långt ögat kunde nå. Det enda som kunde hända var att tåget skulle åka baklänges eller något. Vilket det såklart gjorde. Påsarna jag sopat under stolen var helt plötsligt hett byte.

00.14

Jag har varit på bio och sett Public Enemies med mina vänner Frida och Ruben och helt seriöst så tror jag inte att det finns någonting jag INTE skulle göra för Johnny Depp. He's got it all.

Nu ska jag bre en smörgås för jag har slarvat med middagen och sen ska jag berätta en historia.

12.53

Det var inte mer än att packa om väskorna innan vi återigen bar oss av, den här gången på GÖTEBORG! Jag har haft dom överlägset roligaste dagarna i mitt liv. Räkna med bildbomb inom kort.