Sitter här med Pompe (min hund som egentligen heter Zigge) i soffan medans mormor spänt väntar på premiären av "Ullared". Jag är inte lika exited, finner det till och med en gnutta obekvämt att sitta här som en annan pensionär. Jag försöker desperat finna någon form av bevis, här bland alla plastblommor och spetsgardiner, att jag fortfarande existerar på 2000-talet men kan meddela att det närmsta man kommer det här omkring är ett doftljus från Yankee candle. Men så är det! Fyra dagar kvar på isoleringen, sedan bär det hemåt över helgen för att skriva teorin och dricka lite sprit. Hemlängtan är numera ett permanent, deprimerande tillstånd. Hjärtat finns sannerligen i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar