21.32

MEN för att frångå allt jag just sa om "hej-idag-var-jag-och-fikade" bloggar så bara måste jag säga att idag var den bästa och mysigaste dagen på länge. Eller förresten, vi kan kalla det för en mental analys.

Den perfekta söndagen började med att X ringde klockan 09.39 och väckte mig för att fråga om jag ville äta brunch med honom. Då han och jag efter några veckor av "nattetids dejtande" kom fram till att vi bara har just en natt- och kvällstidsrelation fann jag hans brunchförfrågan lika chockerande som gången han frågade om vi skulle ta en promenad. Jag är helt enkelt inte av den åsikten att man förtär diverse mål, promenerar och umgås mer än nödvändigt efter ett relationkonstaterande som ovan.

Anyway. Han ringde iallafall och jag (som fått tre timmars sammanhängande sömn efter att ha kommit hem klockan 7 på morgonen) tackade förvirrat ja. Så efter att ha tagit en snabbdusch och halsat en kopp överdrivet starkt kaffe for jag iväg några stationer för att möta upp denne förrvirrande herre. Vid ankomst hade denne fortfarande inte klivit upp ur sängen och verkade för tillfället inte ha några planer på att göra det heller, så jag kastade av mig jeansen och kröp ner en timme innan vi bar oss av för att äta.

Efter att ha genomlidigt en så galet tung 20 minuters promenad på våra skakiga bakisben satt vi våra fötter innanför dörrarna på Enskede värdshus, ett riktigt fint ställe. En perfekt miljö för en romantisk söndagsdejt (om fallet nu hade varit så). Stället erbjöd en helt fantastiskt god brunch buffé som vi målmedvetet högg in på efter att ha placerat oss på deras uteservering i sensommar solen. Mätta och belåtna traskade vi på, om möjligt, ännu tyngre ben tillbaka samma väg vi kom.

Mina förväntningar på fortsättningen av dagen var inte högre än hemgång och slappande i soffan by my self, med tanke på våran relation. Med risk för att, som så många gånger förr, låta som en bitter cyniker (eller realist som jag vill kalla det) tänkte jag att jaha, nu har han fått vad han ville ha (ett ligg och mat-sällskap) och jag har fått vad jag ville ha (ett ligg) och gjorde mig därmed redo för ett snyggt *puss på kinden* vi-hörs-avslut. Döm min förvåning när han kläckte ur sig ytterligare en oväntad fråga om vi skulle gå tillbaka hem till honom och slå på någon "shysst rulle". Very well tänkte jag och tackade återigen ja. Och ja, där blev jag i skedposition kvar tills för ett par timmar sedan när jag freakade lite över att get-to-close så att säga och kvickt som attan fick på mig skorna. MEN (hör på detta) så kändes det inte alls, under dom över 9 timmarna vi spenderade tillsammans, inte ens lite jobbigt med konstant fysisk kontakt, spontana utan-baktankar-pussar, resturang besök och halvskämtsamma smeknamn som älskling. Tvärtom kändes det skönt att ha sitt på det torra för iallafall EN dag. Mitt tidigare planerade, lite halvdryga avslut kom iallafall tillslut till användning och jag drog mig tillbaka hemåt.



Så Danne, ska vi utvärdera mina handlingar och icke existerande panik känslor denna söndag? Ska jag ta det som att jag börjar smälta isen och riva murarna runt mitt hårda realisthjärta? För isåfall måste någonting göras omgående, såhär kan vi ju INTE ha det.

PS. Skriver du Danne LOL i kommentarsfältet till det här högst allvarliga inlägget så kommer jag bli tvungen till att vidta drastiska åtgärder som inkluderar bland annat pungtvister och diverse andra otäckheter. Comprende?