Inatt drömde jag för andra natten i rad att jag hade cancer. Min cancer visade sig i form av dammbollar i olika storlekar, fast mellan glasrutorna på mitt fönster. Vissa var små, andra lite större och en var stor som en tennisboll. Jag hade cancer i hela kroppen och visste att det inte fanns en chans att jag skulle överleva. Dödsångesten jag kände i drömmen var det värsta jag känt i hela mitt liv trots att det bara var en dröm. Timmar efter cancer upptäckten säger min bästa kompis att hon flyttar till Australien, flyttar på riktigt och blir borta i över ett år. Och jag visste i drömmen att det förmodligen var sista gången vi skulle se varandra.
Inget roligt uppvaknande alltså, kan inte riktigt släppa drömmen. Så början på den här morgonen gick åt till att klämma och känna på i princip hela kroppen för att se till att några konstiga bucklor inte finns. Hittade inga men det känns ändå inte helt rätt, jag är nog fortfarande lite skärrad.
Nu ska jag göra roligare saker iallafall. Tänkte åka in till stan och kika lite på en Macbook och efter det hem till min vän Jenny och min favorit "brorsdotter".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar