15.47

Jag har efter en vecka KONSTANT med Frida by my side börjat inse hur otroligt beroende av ALLT vi faktiskt är, varandra ej undantaget. Vi bokstavligen kastar oss ut i köket och sliter fram kaffebryggaren sekunden vi vaknar, den ena fyller vatten och den andra mäter pulver. Och när kaffet är klart, ja då KASTAR vi oss ut på balkongen och röker två ciggaretter, var. Först efter att 2/2 RFCE*-faser är avklarade kan vi vara sådär härligt nyvakna i soffan. Om vi har tid. Oftast gäller det att KASTA sig in i duschen också, vissa gånger samtidigt för att överhuvudtaget ha en chans att se dagsljus.

Därför kändes det ganska konstigt att vakna helt solo idag. Har inte sagt ett enda ord än sålänge. Eller jo, ett par stycken ringde imorse men since then, not a word. Helt tyst. Det hör definitivt inte till vanligheterna. Det enda som hörs är torktumlarn i tvättstugan som centrifugerar som en dåre och John som sjunger i köket. Nu ska jag ut och springa.


* Required For Continued Existence.